Ett år kvar till nästa MyDog…

… och det är allt tur det! Jag är så jävla trött idag så jag vet knappt vad jag heter. MyDog är en jättekul utställning och rasmonterarbetet är roligt och givande. Att ha mamma, Anders och deras hundar här trevligt och att träffa allt hundfolk i mässan är skitkul. Men herrejisses vad skönt det är när det är över och jag får sova igen. När lägenheten bebos endast av våran flock (även om den idag knappt syns under all disk, tvätt, monterutrustning och allmänt bös) och tystnaden lägger sig igen. Imorgon väntar en hel del efterarbete för montern, tvättid, långpromenader, lite pappersarbete som ska till SASK för AG-exteriörs räkning och lite annat trist jag ligger efter med. Idag har jag bara vilat, ätit ifatt mig (har inte alls hunnit äta som jag bör i helgen) och myst i soffan med hundarna som är lika trötta som jag.

Hur det gick för oss i helgen då? Jodå, rätt så bra. Monster var 4a bästa hane båda dagarna och det får väl anses helt ok. Svansa var 3a i unghundsklassen båda dagarna, med hp på lördagen och utan på söndagen. Helt ok det också då hon verkligen inte är i närheten av så ”klar” som de som placerade sig högre. Silly var bara anmäld på söndagen och blev 2a efter Crazy och fick hp. På söndagen fick jag också äran att visa Dizzys fina son Merlin i juniorklass. Han gick jättefint och fick en slät 1a. Ett ck eller åtminstone ett hp tycker jag han var värd, men han har framtiden framför sig och kommer nog knappast ha problem att plocka utställningsmeriter längre fram!

Carrey ströks båda dagarna då han blev sjuk på fredagen. Först trodde vi i panik att det var kennelhosta vilket skulle resulterat i totalt kaos eftersom Carrey dels suttit i montern på torsdagen och dels isf smittat alla våra andra hundar och ingen av dem skulle kunnas visas eller sitta i montern på hela helgen. Efter några timmar och några fler symtom visat sig så insåg vi dock att det var tonsillit och en antaglig öroninflammation. Symtomen känner jag tydligt igen sen Caddy var ung och hade det flera gånger. Tonsillit bär de allra flesta hundar på latent och blommade antagligen upp på Carrey pga örat. Fredagen var han uslig och mådde piss, men sen har han blivit bättre och bättre för varje dag och enligt mamma mår han tydligen rätt ok idag.

Helgens bästa bitar är nog våra egna hundar. Jag är så stolt över dem alla sex!!! Carrey satt som sagt i montern på torsdagen med mig, Eike och hennes tik Narnia och hennes unghane Toby. Carrey måste ju säkert ha mått lite krassligt redan då, men skötte sig finfint och är verkligen en klippa att ha med sig på sånt här! Dizzy är lik sin far och har också gjort mycket bra ifrån sig i montern där hon mer eller mindre heltidsarbetat i fyra dagar. Hon tycker verkligen all uppmärksamhet är urmysigt, men kan också koppla bort allt folk och stim när hon blir alltför trött och lägga sig och sova mitt i allt. Silly tycker väl att det räcker med att folk ska klappa, hon tycker inte alls att hon behöver engarera sig i dem också utan vänder nacken till och visar vart hon vill bli kliad. Mellan och Monster är lite likadana. Monster ska helst hångla upp alla som kommer fram och det kan man inte anklaga Mella för, men lika glada och positiva är de båda två! Mella har också visat på en superb avknapp och förmåga att koppla av efter långa pass i montern och bara lägga sig och tvärsomna. Monster har inte varit i montern tillräckligt mycket för att bli så trött… Svansa har visat sig från sin bästa sida i ringen båda dagarna. På lördagen med Tezze (tack!) och på söndagen med mig och faktiskt inte tagit ett endaste passteg vilket är en stor sak för snabbpassande lilla blå! Hennes trav däremot är att dö för!!! På söndagen fick hon sitta eftermiddagspasset i montern också. Vi hade inte tänkt att ha henne där alls eftersom hon inte gillar barn alls, men det gick utmärkt visade det sig. Hon traskade glatt fram till alla och nosade och hälsade men gick därifrån om det blev för mycket och ville inte bli klappad av alla, men det anser jag vara fullständigt ok.

Mindre bra bitar med helgen är den sura personalen i entrén. Inte hundfolket då alls, utan de som hör till mässan. Sura, griniga och inte ett dugg tillmötesgående helt utan att man gjort nåt fel. Söndagens domare hade ett par riktiga sakfel såsom att han slog ner på Svansas och Sillys stora svarta fält som ett fel och att Svansa har en pytteliten rosa skärva på nosen. Att domarna inte tycker som jag kan jag ta, men när de inte är pålästa nog blir jag lite grinig. Annars är jag som sagt nöjd med bedömningarna i sig. Efter HUND09 kände jag i magen att det skulle få vara Sillys sista stora utställning, men eftersom hon var anmäld till MyDog valde jag att visa henne där ändå. Surt, för Stockholm hade varit en finare final på en fin utställningskarriär… Nu är hon iaf pensionerad från större sammanhang. Kanske att det blir nån udda start i veteranklass på nån liten utställning nån gång, men troligen inte det heller. Hon har gjort sitt och förtjänar att sluta med flaggan i absolut topp och medans hon själv tycker det är kul! Mindre kul var självklart också att Carrey blev sjuk och inte kunde vara med, men huvudsaken är att han blir frisk snart igen! Han ska nog däremot visas en del i veteranklass under året. Mestadels av sin husse, men kanske får jag sno honom lite…

Stora, stora tack riktar jag till de som suttit i montern utöver ”oss själva”: Carina med Fonzie och Tierra, Barbro (inte Berit, sorry!) med Focuz, Eike med Narnia och Toby, John med Merlin och Frida med Orca. TACK!!!
Jag, Andreas, Nadia och Mattias har jobbat hårt med montern som vanligt, men det är kul och viktigt så det är värt det! Min kära mor har suttit där en hel del också och Anders har servat oss när vi domderat runt honom. Tack till er också!!!
Jag tycker själv att det verkar vara fler som vet vad det är för ras nu än för bara ett år sen och jag tycker mig ha svarat på färre ”idiotfrågor” än förr och pratat med fler ärligt intresserade och mycket vettiga människor än tidigare år. Förhoppningsvis får hela rasen en hel del riktigt bra blivande valpköpare av denna helg och kanske, kanske nån av dem får en Dizzyvalp om ett år… Jag är noga med att inte marknadföra mig själv som uppfödare i montern, utan hänvisa till klubbens uppfödarlista i första hand och därefter tipsa om uppfödare som jag tror kan passa just den personens önskemål och filosofi, men självklart får man en hel del positiv respons när man sitter där själv. Inte blir det mindre bra reklam när Dizzy själv står på bakbenen och pussar den intresserade med ett ljudligt knorrande heller…

Tja, nu är det ett helt år kvar till nästa års MyDog och väldigt, väldigt mycket hinner hända innan dess. Idag var vi på MVC igen och allt fortsätter att vara väldigt bra. Alla värden ligger finfint och min magkurva ser fin och jämn ut strax över nedre ”gränskurvan” för vad som är snittet. Nu börjar besöken trappas upp i antal mer och mer inför förlossningen och en mer spännande del av graviditeten börjar. Lilleman därinne är allt annat än en lugn bebis än så länge och jag börjar längta tills jag får se hur han ser ut och vem han är!!
Häftigt förresten med alla bebismagar just nu! På lördagen var Petra inne och kikade med sin kläckningsmogna mage och på söndagen var vi såvitt jag vet fyra gravida som visade aussie och åtminstone en till som tittade på! Yohanna träffade jag också på mässan och t o m hennes mage börjar runda till sig en liten, liten aning!

För er som hoppats på bilder så måste jag göra er besvikna. Jag har inte ens haft min kamera med mig i vetskapen att den ändå inte skulle hinna användas. Bilder kommer säkert både här och var eftersom så blogga runt och hoppas på bättre lycka nån annanstans!