Underbara och lite galna A

Att A är fullständigt underbar har ni säkert redan fattat. Att han är lite underlig ibland vet iaf de som känner honom lite bättre. Han har nu av naturliga skäl tagit över merparten av ansvaret för hundarnas motion. Jag promenerar efter bästa förmåga och han gör resten liksom. Igårkväll tog han med sig Mella och Svansa ut på en löprunda!!! I dryga decimetern nysnö, i halv snöstorm, strax innan midnatt. Den tanken hade aldrig någonsin slagit mig att ge mig ut på. ”Bra träning” var A’s kommentar! Tydligen hade han bra hjälp av min Svarta kärlek för att ta sig framåt, medans den Blå prinsessan höll sig i jämnhöjd. Det var iaf två nöjda och glada tjejer som kom hem efter en timme ungefär med långa tungor!

Själv spenderade jag en stund i källaren med Dizzy när A var ute. Att träna kryp är skitjobbigt med stor mage kan jag meddela. Trots att det är hunden och inte jag som kryper. Och trots att jag går så  gott som upprest. (Helt upprest går inte, då ser jag bara magen… ) Dizzy hamnar än så länge rätt mycket i konflikt med sig själv i krypträningen då vi verkligen lyckats befästa platsen fint i vinter så jag får tänka om lite. Det blir nog trots allt nån slags nostargetvariant till att börja med för att få henne i rörelse framåt ö h t. Target är annars nåt jag knappt använt alls till Dizzy eftersom det passar henne dåligt. Hon blir lite blockerad vid targeten och slutar tänka och blir frustrerad och därmed ljudar hon.
Nackdelen med att träna i källaren är att lampan släcks efter en liten stund om man inte tryckt på knappen tillräckligt ofta. Platsliggning i källarkorridor i plötsligt mörker och höra matte gå bortåt (jag var påväg till knappen) var lite jobbigt för Rödnäsan och då reste hon sig faktiskt, men det bryr jag mig inte om eftersom det faktiskt var första gången hon rest sig från plats på nästan ett halvår vilket är en jätteseger för henne.
Summa kardemumma så går träningen iaf framåt trots att den inte är helt regelbunden just nu!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe med kanel och ett par mackor av mitt nybakta bröd!
Tankarna går fortfarande till Luna. Hon tog sig fint igenom operationen och är hemma redan, men livet är allt annat än kul för henne just nu och en lång konvalescens efterföljt av en längre rehab väntar och det går bara att hoppas på det bästa tänkbara resultatet!