Det finns verkligt trista bitar med att vara uppfödare. Ungefär varje gång de bitarna gör sig påminda så ifrågasätter jag för mig själv om jag vill fortsätta. Som tur är så är de bra bitarna i så klar ledning på alla sätt att jag nog kommer fortsätta orka med nackdelarna.
En sån där skittråkig bit är när man får rapporter om nåt mindre bra med de små bebisar man sålt. Idag fick jag en sån i form av Daisys röntgenbesked. Hon fick B/C… Hittills är därmed hd-statistiken klart tråkig för kullen. Tre röntgade och de andra två har C/C respektive A/B. De tre övriga hoppas jag verkligen är fria. Angående Focus dubbla C så misstänker jag att han helt enkelt var för ung (bara strax över året) och outvecklad i kroppen och sannolikt kommer ”frias” vid ev omröntgen, men det är ju ändå bara spekulationer från min sida. Vet, vet jag ju inte.
De övriga tre får vänta lite till med röntgen. Våra tjejer pga ekonomiska aspekter (det är pissdyrt att röntga två samtidigt!) och att särskilt Svansa inte är i bästa muskler efter en slapp vinter med gravid matte och Coffea vet jag att Marita vill vänta länge med eftersom han är så stor och behöver tid för utveckling först. Nån upplyftande utveckling av statistiken än så länge är det ju verkligen inte.
Avel är svårt. Skitsvårt. Nu har jag försökt sätta ord på vad jag menar hundrafemtio gånger utan att lyckas alls, men det enda man kan göra är att verkligen försöka. Att göra sitt bästa och bara göra det man själv verkligen, verkligen tror på. Sen kan man bara hålla tummarna för att det ska bli så bra som man hoppas… Alla bitar kan omöjligt bli perfekta på varenda individ man föder upp, men man måste jobba för att det ska bli så iaf.
Tja, en massa sludder från en gravidkossa om ett ämne som är så stort och svårt att det är svårt att beskriva hur man menar utan att bli missförstådd… Jag lider med Sabine idag!
Dagens snöfria. Sötaste Svansen. Hussehunden med stort H och sin mors kopia.
14 kommentarer
Tråkigt tråkigt=(
Man gör så gott man kan Sandra=)
Kram på dig
Det är ingen fara Sandra,som sagt ingen kan veta hur det blir..Det är ju klart tråkigt för dig och din statistik.
Hon är vår goa lilla Daisy iaf.
Det du kan lida med mig är att jag precis kom hem från tandläkaren och har dragit ut en tand på rekordtid..nu är jag dock förlamad i halva huvet och har inga alvedon hemma..hihi
Söta du! Jag lider med dig i din alvedonbrist också!
Jädrans också!
Skit!
Men det här med avel ÄR svårt. Det är en av anledningarna till att jag inte vill bli uppfödare. Och så, förstås, detta att jag inte skulle kunna lämna ifrån mig en endaste valp… 
Kram.
Åh, vilken sötnos hon var som valp, din, eller numera husses, lilla Svansa. Det går ju inte ens att se en bild på en valp förrän man vill ha en till… och en till… och…
Ja, uppfödning är nog något för de som klarar av det ena bakslaget efter det andra, verkar det som. Känner ju en hel del uppfödare och deras början har inte alltid gått som på räls.
Ser fram emot den lilles/lillas ankomst – min kom i vecka 38, så var beredd! Kram på dig o njut av din ”egen”-tid så länge den varar…
Attans va tråkigt:( men det går ju inte förutsäga innan.
trist trist….. Men, inget man kan veta innan och något jag själv nästan bävar för innan det ens är i det minsta närheten
Man kan som du säger, BARA göra så gott man kan och det man verkligen verkligen tror på själv!! <3
kram
Usch, vad tråkigt! Men det är som du säger, man kan ju bara göra sitt bästa och sedan hålla tummarna stenhårt… Sedan måste jag bara säga att C ändå verkligen, verkligen är bättre än de D eller E ändå!!
Hoppas verkligen vi kan få till en liten fotodejt snart, du får hålla inne med gossen ett tag till. =) Vill du något så smsa eller maila, för min dator har dött, må den vila i frid (sitter vid Peters dator). Många kramar!
Så tråkigt!
Hoppas att resterande resulat blir bra! Precis som du säger så vet man ju inte i förväg hur det ska bli. Man gör sitt BÄSTA när man göra sina val, sen blir det tvärr inte alltid som man önskar och vill. Ibland räcker det till och ibland gör det inte det… 
/kram
Vad tråkigt Sandra! Röntgen och Mh var en jäkla press tycker jag. Men man kan bara göra så gott man kan så blir det som det blir. Man vet aldrig. Kram Anki
Som du säger, det är jätte svårt med uppfödning & det går aldrig att vara 100% säker på vad någon parning ger i framtiden. Men jag förstår att det är tråkigt för dig.
Himla söt bild!
Mvh Maria
Uppfödning går väl nästan att jämföra med ett lotteri ibland. Himla svårt, och många gånger väldigt orättvist, arbete. Jag själv kommer nog aldrig bli uppfödare.
Till båda Thyras kullar har vi ”chansat” och tagit två hanar som inte haft några kullar tidigare. Första kullen blev helt fri, och det är ju bara att hålla tummarna för att vi har samma tur med andra kullen. Till Lhine nu har vi tagit en hane som ligger väldigt bra till på HD/AD. Även om Lhine och hennes helsyskon är helt fria, så ser det inte lika bra ut i de andra kullarna som hennes pappa lämnat. Då vågar man ju inte chansa ytterligare en gång.
Den här gången blir det ingen valp till mig. Har varken tid, råd eller plats. Nästa hund blir nog inte förrän Thyra börjar bli pensionär. Har fullt upp med två aktiva tävlingshundar
Trist
Som så många skriver, är det inte lätt…
Förstår att du är ledsen, men du gör mer än så gott du kan. Och avel är verkligen inte lätt!
Kramis
Ps. klappa om magen från mig
Ds