Ju närmare slutet på graviditeten jag kommer desto mer ego blir jag. Allt cirkulerar runt mig nu. Faktiskt! Inte så att jag skiter i andras liv alls, men jag har svårt att tänka några längre stunder på det nu. Allt i min skalle snurrar runt förlossning, bebis, amning och de sista praktiska sakerna som ska fixas innan jag helt kan slappna av, luta mig tillbaka och invänta ”att proppen går”. Hundträning finns inte längre på kartan, social samvaro känns i mångt och mycket helt meningslöst (om det inte involverar bebisprat alltså) och åtaganden och måsten av olika slag är löjligt ointressanta just nu. Tur att jag ändå är lite medveten om detta så jag åtminstone kan försöka vara artig och tänka längre än näsan räcker! 
Jag tolkar själv denna egoism som nåt helt naturligt. Jag behöver släppa omvärlden och fokusera på min bebisbubbla liksom. Så jag har inget dåligt samvete alls! 
På måndag kommer målaren hit och river gamla tapeter och spacklar i arbetsrummet. Han lämnar då en pärm med tapetprover för oss att välja ur och sen kommer han och tapetserarar redan på tisdag. Hur vi ska hinna bestämma oss på en kväll vet jag inte riktigt, men det får väl gå. Jag hoppas det finns fina och passande val att göra iaf… Så om inte bebis kommer i dagarna så hinner hans rum bli klart!
Dagens snöfria. Vackraste badMonstret!
Jag väntar fortfarande på att Mella och Silly ska börja löpa. Tyvärr lär de inte hinna klart även om de börjar nu innan Kurt anländer. Om inte Kurt, hemska tanke, bestämmer sig för att stanna kvar därinne och inte kommer ut förrän han blir tvingad nångång i mitten på april. Det ställer till det lite eftersom jag tänkt skicka en av dem till mamma en månad eller två, men det matchar ju inte så bra med hennes kåta hanhundar… Som tur är har jag underbara svärföräldrar också som snabbt (och väldigt glatt!) åtagit sig att ta Sillen trots löp. De förlorade ju sin gamle Ruff i början på året och saknar nog hund och Silly gillar de verkligen. Särskilt Thore tror jag, han tycker det är härligt med en hund som dels kan gå lös mest överallt och som dessutom uppskattar hans promenader rakt ut i skogen vilket deras gamle inte gjorde.
Iaf, det löser sig med hundarna. Bara mattehjärtat överlever så…
Nä, en hundprommis bland vattenpölarna innan eftermiddagsfikat får det bli!
4 kommentarer
Känns betryggande att du har ”sjukdomsinsikt” åtminstone.
Det är inte alla som har det.
Passa på att njuta av att kunna vara egoist utan att någon kan klandra dig, snart har du lille kurt att sätta i första rummet!
Hihi, ja ego måste man ju få vara när man bär på ett sånt stort ansvar som att baka bebis ;0) Tänk att dom snart är här!!
Ser oxå fram emot mera tårta nästa helg, menyn är inte helt dum den heller…
Kramis
Ska jag berätta en ”hemlis”? Det är faktiskt så att det finns en biologisk förklaring till ditt ”ego”: Kvinnokroppen är helt enkelt funtad så att för att kvinnan ska vara redo för sitt barn går hon ”in i sig själv”, en slags ”cocooning”, och blir mer och mer ”ett” med barnet hon väntar, just för att hon kommer att vara väldigt, väldigt mycket ”ett” med barnet när det är fött. Naturen är allt bra fiffig, sörru.
Och ja, som uppfödare kan du gott jämföra med en dräktig tik: Hur intresserad är hon av träning och aktiviteter den sista veckan? Istället ”boar” hon och tar det lugnt. Ta-da!! Det är samma sak!
Och ytterligare ett ”tips från coachen”: Välj en hyfsat NEUTRAL färg till Kurtan! Ni kommer att ha att göra ändå utan att också behöva tapetsera om igen om ett år eller så när ni ledsnat på det gulligt babyblå med leksaksbård eller vad ni nu väljer. Bättre att brassa på rejält med kuliga/gulliga gardiner, tavlor, prylar etc. Och ja, jag talar vis av skadan.
Söt-monster är han verkligen! Såg att SASK hade en ovanligt vacker omslagspojke just nu också.
Och en sån där boll har förövrigt min prick också. Jätteskojsig, om du frågar honom. 
Ha en riktigt go ”cocooning”-helg i solen och njut av att ha Kurtan i säkert förvar ett tag till <3
Kram