Datorsemester

Tjopp. Tja vad ska jag skriva. Vi har semester. Det innebär att vi far runt på en himla massa grejer, är en massa sociala med folk man ofta inte hinner träffa annars och därimellan försöker vi hinna med allt annat vi vill hinna med innan A börjar jobba igen. Och så bröllopet då förstås. Oh shit vad mycket det är att göra inför det! Klänningen är köpt nu iaf och det gör att allt känns mycket lugnare genast!

Ikväll åkte vi en sväng till klubben, hör och häpna! Jag, A, Sam och Silly. Trevligt, trevligt! Lite underligt att när man väl tar sig till klubben för gemensam träning med annat aussiefolk så har jag bara tantn med mig men Svansa är i sluttampen på sitt löp och både Dizzy och Mella har avskavda trampdynor sen igår. De var först ute och sprang med A så antingen hände det då, men mer troligt när de efteråt sladdade runt poolen när A badade. Det är vansinnigt orättvist att de inte får bada i poolen nämligen så då springer man runt runt och piper och tycker att husse ska komma upp också. Att sladda på trädäcket är kanske inte helt bra för fötterna… Iaf hoppas vi på ny gemensam träning nästa vecka och att jyckarnas fötter är hela då.

Imorgon blir något av en mellandag. Skitväder säger prognosen och vi har en del hemma att fixa så det blir nog en innedag. På måndag blir det Liseberg med M&H, gudsonen och hans storasyster. På tisdag fyller nämnda storasyster och A båda år. Födelsedagsfika och middag hos M&H alltså. A firas lite lugnt i år med tanke på att allt vårt fokus ligger på bröllopet men en bra present har jag iaf fixat. På onsdag hoppas vi på aussielydnadsträning igen och sen är det inte många dagar kvar på A’s semester och hur mycket grejer som helst vi skulle vilja och borde hinna med…

———

Hmm, ett avbrott i bloggandet för att ta över gungandet av hysteriskt gråtande bebis. Sam har börjat bli rätt ordentligt mammig när han är trött och jag har väl tagit 19 av 20 nattningar hittills så jag tyckte det var på tiden att A börjar natta också och så fick det bli ikväll. Jag ammade och gav sen Sam till sin far som lade honom i vaggan och började sjunga. Sam vände och vred på sig, slet ut nappen och joxade runt ett bra tag tills han blev övertrött och började gråta. A tog upp honom och har sen gått fram och tillbaka med honom sjungandes medan Sam bara blev ledsnare och ledsnare och till slut fullständigt hysteriskt gråtande. Ungefär där bröt A ihop också och kände sig värdelös och jag fick ta över. A bad mig flera gånger innan dess att ta över men jag vill att han ska klara det själv så att han får känna att han också kan och så Sam får lära sig att pappa också duger när man är trött och ledsen. Tja, idag blev det ett rejält bakslag bara… Nya tag imorgon och då ska jag se till att det finns en pumpad flaska så A kan mata så slipper Sam gå från min famn till pappa och då kanske det går bättre. Hoppas jag.
Visserligen är det en rätt skön egoboost att ha ett mammigt barn, jag skulle ljuga om jag sa motsatsen, men jag vill ju att Sam ska vara lika trygg med A som med mig och han har verkligen en fullständigt underbar far så det borde ju inte vara så svårt att få honom att fatta. Lika gärna vill jag att A ska känna att han duger och kan lika bra som jag, för det gör han!

Nu sover iaf lilleprinsen gott. Jag ska surfa runt och kika på bröllopsbuketter och frisyrer som kan passa en fullständigt ammningsurfälld brud. Om här inte dyker upp nåt nytt den närmaste veckan eller så så är det inte konstigare än att jag har fullt upp.