Vardag

Sötaste Svansa letar nytt hem.

I måndags började A jobba igen efter semestern. Liite skönt måste jag erkänna. Inte att han är borta hela dagarna men att få lite rutiner och vardag igen. Det har varit så oerhört mycket den här sommaren och dagarna vi spenderat hemma bara vi går att räkna på en hand. Semestern avslutades med att mamma, Anders och hundgrabbarna var här i tre dagar och när de är här är det alltid lite lagomt kaos. Inte för att vare sig mamma, Anders eller hundarna är speciellt stökiga av sig utan för att det blir så trångt med fyra vuxna, sex hundar, två katter och en bebis i en trea… Det är härligt när de är här, men rätt skönt när de åker också.

Systrarna Bus vattenapporterar i Sisjön juli-10.

Åkt har också Svansa gjort. Inte så långt och inte till ett nytt hem, men på kollo i Härryda hos Nadia. Det var jätteskönt att ha alla fyra hemma ett tag men när A’s semester började närma sig slutet så började jag få panik. Tanken på att gå dubbla hundpromenader varje dag med barnvagn i ur och skur och med en inte alltid samarbetsvillig Sam gav mig ångest. No no. Det räcker mer än väl att behöva gå en vagnpromenad om dagen. Det finns säkert de som skulle klara det och inte alls tycka att det vore jobbigt med fyra aussies och en bebis i lägenhet (just lägenheten är en stor del av problemet, att kunna snabbrasta på tomten ibland skulle underlätta oerhört), men sån är tyvärr inte jag. Uscha, skit känns det iaf att behöva lämna bort nån av dem… Jag är dock obeskrivligt glad och tacksam för att  jag har en Nadia som gärna öppnar sitt hem för Svansen när jag inte orkar! TACK NADIA!!!

Ang hundarna så har jag så smått börjat träna ”på riktigt” med den Svarta och den Röda. När det gäller Dizzy så handlar det mest om att fila fram detaljer som fallit i glömska och att hitta en lagom balans i hennes arbetsglöd. Med Mella pysslas det mer med inlärning av detaljer för att sen kunna sätta ihop till klara moment. Det är hemskt egentligen, hon är över två år och har inte ett enda lydnadsmoment klart! Hon är dock en riktig pärla att jobba med och precis som med hennes storasyster är utmaningen att hålla balansen lagom och inte falla över i frustration, slarv och ljudande. Ingen av dem behöver man peppa eller belöna stort alls. Båda två tycker arbete är självbelönande och det gäller snarare att belöna med trist godis och ibland låta dem ladda ur med lite kamp och lek för att de inte ska bygga upp för mycket laddning och explodera mitt i träningen. Nån tävling har vi inte inplanerad än, men jag börjar känna mig sugen på att anmäla till nåt så vi har bra mål i träningen, men vågar inte riktigt innan bröllopet som tar nästan all min energi och tid just nu.

Bröllopet ja. Saker och ting faller på plats en efter en just nu, men jisses vad mycket det är kvar! Tid är det dock ont om kvar nu och paniken stiger. Det allra mesta känns som att det kommer falla på plats eftersom och annars blir det som det blir och det är ok det också. Det som inte går att påverka alls och som skulle kännas rätt katastrofalt är om vädret inte är med oss. Att gifta sig ute sista helgen på sommaren är ju rätt vågat och det kan vara allt från högsommarvärme till vinande höststorm. Det senare matchar dåligt med både vigsel och middag ute… Iiiih.
 
Silly, Mella, Svansa och husse i Sisjön.

Sam växer och frodas. Det är ett tag sen vi var på bvc så jag vet inte hur lång eller tung han är, men växt massor den senaste månaden har han. Han har också lite gått ifrån det knubbiga stadiet och börjar bli rätt smal om kroppen och känns lång. Jag har lite tyckt att det stått still på utvecklingsbiten ett tag, men ser jag tillbaka så har det ju hänt rätt mycket ändå. Bara det att det inte är nya grejer direkt utan mer förfiningar på gamla kunskaper. Humöret är fortfarande hett och tålamodet ynkligt. När grejer inte gör som han vill eller inte får plats i munnen så blir han pissed, illröd i ansiktet och vrålar rakt ut och kan vara rätt så svår att trösta. Att ligga på mage har äntligen blivit acceptabelt. Iaf korta stunder och när han är på rätt humör. Det är inte det att han saknar styrkan, han saknar snarare tekniken och framförallt gillar han det helt enkelt inte.
Annars är han en glad kille för det allra mesta. Han har börjat vilja smaka på allt vi äter och dricker så det är helt klart dags för lite smakportioner. Smakat en droppe här och där av lite allt möjligt har han fått sen han var jätteliten, men nu är han verkligen nyfiken och sugen så det ska bli spännande att ge honom lite ”riktiga” smakprov!
Arsenalen av prylar har utökats med en hoppgunga (den hade vi visserligen sen innan han föddes men har inte använt den förrän nu), en gåstol och en lära-gå-vagn. Hoppgungan har inte riktigt fattat poängen med, men älskar att hänga där och kika och tycker det är jättekul när man studsar den lite åt honom. Gåstolen rör han sig runt med baklänges och till synes utan att inse det själv, men även den är mycket uppskattad och han kan sitta där länge och suga på kanten och trycka på knapparna (batterilöst än så länge). Vagnen däremot står orörd i hans rum och lär väl så göra ett tag till innan han är mogen för den. Att sitta i höga stolen vid köksbordet uppskattas också så länge han är pigg nog. Där sitter han och tuggar på diverse leksaker medans vi äter och ser ut som en stor pojke!

Nä, nu vaknade solstrålen. Dags att packa ner honom i vagnen och ta med honom och hundarna till hemköp för inhandling av blöjor som tagit akut slut.