Idag är ingen bra dag. Jag har stressat runt som en idiot hela förmiddagen utan att få knappt nåt gjort. Jag är ju som bekant en listornas tjej och nu har jag nog slagit rekord genom att göra en “Listornas Lista” som helt enkelt listar alla listor jag skrivit och fortfarande måste skriva… Det är klädpacklista, att göra-lista, telefonlista ifall nåt händer, kom-ihåg lista till Nadia och A, en lista med allt jag bör prata med Nadia om innan jag åker, en lista på alla papper och jox som ska med och nåt mer… Och jodå, jag har börjat pricka av saker på att-göra listan, men det är låååångt ifrån klart! Men, men jag hinner. Paniken som utbryter strax efter att läggdags redan är förbi brukar ju få fart på mig!

Ångest ja. Fy fabian för att lämna de små i flera dagar! Hade jag kunnat så hade jag verkligen inte planerat det så här, men nu är det ju liksom inte så mycket att göra åt saken. Lite skönt är det iaf att jag åker just nu. Dels är valparna födda och några dygn gamla så jag vet att deras utveckling går åt rätt håll, att Silly mår bra och så. Dels är de just fortfarande pytte och det händer ju inte så fasligt mycket i lådan just nu som jag kan missa… De kommer inte hinna öppna ögon och sånt och dessutom är de inte så stora att de är så jobbiga att ta hand om för mina änglar (Nadia och Andreas) heller. Men ångestfyllt är det!
Nadia och A kommer att ta alldeles utmärkt hand om dem och de kommer inte att märka att jag inte är här. Silly har så fullt upp med de små att hon nog inte kommer att bry sig märkvärt heller, så egentligen är det ju bara mitt ego och kontrollbehov som gör det jobbigt…

Tja, Nadia och A har fått blogorder och kommer att skriva och lägga upp bilder här varje dag (annars får de stryk när jag kommer hem!) så ni kommer inte att missa nåt medans jag är borta. Dessutom behöver ju jag en daglig dos av valpbilder om jag ska överleva…
Dagens bilder kommer ikväll nångång.

Att det är svårt att få nåt gjort överhuvudtaget när man har pyttevalpar är kanske inte så svårt att förstå. Det är fullständigt magiskt att sitta bredvid lådan och bara titta och njuta!!! Alla sju är så underbara och så härligt söta och fina! Om det var nån som undrade, så jo det är klart vi ska behålla en av dem! Inte för att jag känner mig tvungen att behålla en av dem för att det kommer att bli svårt att slitas från dem (för det kommer det att bli!), utan för att vi vill ha en till. Det kommer att bli en tik som får stanna, men vilken av dem kommer jag inte att bestämma mig för förrän jag vet lite mer om deras individuella olikheter.

Här kommer dagens bildskörd!

Allihopa på samma bild!

1an.

2an.

3an.

4an ville inte vara med på bild idag så bättre än så här blev det inte.

5an.

6an.

7an o 5an.

Silly, 3an och 6an.

3an.

5an ligger under 3an och 2an.

7an och 2an. Stark på benen redan!

Det tar på krafterna att vara nybliven 7-barnsmor! Gonatt och syns imorgon!

Här kommer resten av bilderna från igår. Jag orkade helt enkelt inte gallra, klippa och lägga in dem igår. En liten presentation av våra små hjärtan:

1an. Allra störst av tjejerna och utmärker sig av de tre svarta genom just sin storlek och att hon inte har nåt vitt på svanstippen alls. Annars väldigt lik 7an.

2an. Valpen med mest vitt i ansiktet (lite som pappa tror jag!) och med ett fint shackmönster på ryggen och hans vänstra framben är helrött sånär som på en vit tass. Hellång svans.

3an. Han är minst av killarna men har en röst som heter duga! Han ylade redan första natten när han inte kom fram fort nog… Har en jättefin, ljus merlefärg utan stora röda fält och lite vitt. Halvsvans.

4an. Vår lilltjej (och nej vi har inte bestämt oss för att behålla henne, hon är bara minst! ) som vägde nästan 100 g mindre än 1an när de föddes. Hon äter och utvecklas lika fint som de andra. Hon har ett “H” i nacken och en Dizzybläs som går ner på ena sidan nosen. Den enda av de svarta tjejerna som bläsen inte går ihop med kragen. Hon har också kullens tydligaste och rödaste tantecken.

5an. Vår blåa tjej och valpen som liksom är “udda”. Man räknar in killarna och sedan de svarta tjejerna och sen lilla blå… En liten knubbis!
I förra kullen så fastnade jag ögonblickligen för den lilla korpsvarta valpen som sedan blev Kissy. Hon hade nåt speciellt från ögonblicket hon föddes. I den här kullen är det två sådana valpar, 3an och 5an. De utmärker sig på nåt sätt! Be mig inte förklara hur jag menar bara…

6an. Killen med mest röda fält men är ändå blond på huvudet. Han har en 3/4-svans och en mörkare röd färg en de andra två.

7an. Hon är tjejen med mest vitt. En ordentlig bläs som går ihop med kragen och en stor vit tipp på svansen. Som de andra två svarta tjejerna har hon helvita framben. Hon är näst minst.

Så, nu har jag uppdaterat klart för igår… Återstår bara idag då. Det kommer senare för nu är det dags för rastningar, lunch och lite andra sysslor. Och jag lovar att jag ångrar att jag tjatat efter bilder på er andra som haft valpar! Det är verkligen ingen prio att sätta sig vid datorn när man har såna underbara underverk i valplådan!!!

Jag är så trött så jag tror jag ska spy snart så jag tänker gå och lägga mig istället för att uppdatera med en massa nya bilder. Taskigt värre, men nödvändigt. Imorgon kommer ett dubbelt gäng bilder istället. Lovar!

Frukost i sängen ska man ha som nybliven mamma!

Ett trött och nöjt gäng i lådan! (Under hakan 1an, sen 7an, 4an, 2an och 6an)

En hög valpar! Finns det nåt härligare?

4an, 2an, 7an och 6an.