Jag lovade för ett tag sen Marita att leta upp några bilder på Dizzy när hon var i samma ålder som våra valpar är nu för att illustrera hennes benstomme (tänk på att det dessutom är en tikvalp)… Dizzy är mellan 15 och 17 veckor på bilderna, har toktjock och luddig men kort päls, stora öron på flax och en hyfsat rejäl benstomme minst sagt!

Dizzy och sötaste Caddy en varm sommardag i poolhuset.

Samma varma dag på favoritstället i skuggan på stenarna bredvid poolen.

En kass ståbild…

Fulminen!

Grattis kennel Sökarens, Yohanna, Ewa och mamma Humla till nattens födsel av tre små ljuvliga DSG-valpar!!!

(bilden är ärligt lånad från Y)

Idag mötte jag och A upp Josefin med Andreas och Frida med Niklas och alla dogsen i Kikås för lite spårträning a la nybörjare. Stella och Orca fick varsitt mattelagt valpspår vilket gick himla bra för båda. Ingen av dem har gjort det alls förut, men båda spårade till största delen superfint med några stopp för funderingar på vad de sysslade på valpars vis. Duktiga flickor! Saga (Fridas goldentjej) fick ett spår lagt av husse på kanske 300 meter med en hel del kringelikrokar och kattmatburk i slutet. Hon hade på en kurs fått omdömet “dålig spårhund” vilket jag tycker var rejält taskigt och inte ens sant! Hon spårade jättefint och var väldigt lättläst i spåret. Stannade och åt gräs några gånger när hon tappade spåret och tyckte hela situationen blev lite jobbig (inte konstigt när man första gången spårar och har inte mindre än fem nyfikna traskandes efter i skogen!), men spårade varje gång fint vidare med lite stöttning från Niklas! Hon kommer bli lysande med lite rutin bara!!!
Dexter som fått testa spår flera gånger men inte riktigt fattat vad det går ut på eller varför han ska göra det fick idag ett färskt spår på kanske 200 meter med husse som synretning och spårslut. Han blev riktigt taggad av detta och fattade nog att han behövde använda näsan för att ta sig frammåt i spåret och för att hitta husse. Med ett par till såna här spår så kommer nog även Dexter på att spår är kul! Näsan har han ju, det vet vi ju så när han väl fattar så kommer även han bli bra!
Silly och Dizzy fick varsitt spår lagda av husse. De har inte spårat nån av dem sen i maj och jag hade inga höga förväntningar på dem. Silly fick ett knixigt spår i brant nerförsbacke med en pinne och sen godisslut. Hon hade hög fart och viftade frenetiskt på svansstumpen hela vägen! Oj, vad glad hon var för att få spåra!!! Nåt kort stopp för analys och en snabb koll av ett hål som tydligen luktade gott (nån som bodde där?), men för övrigt som en riktig pärla!
Dizzy fick ett spår på uppskattningsvis 700 meter med fyra pinnar + slutpinne. Hon gick precis så bra som hon kan och gjorde matte stolt! Jag misstänkte att hon skulle vara alltför taggad för att spåra med någon vidare koncentration nu när hon inte spårat på så länge, men tji fick jag! Hon gick fort precis som vanligt, men utan att springa och hon löste alla problem med glans. Pinnarna var nog bäst av allt för hon visade en härlig envishet för att hitta pinnarna som hon fick jobba rätt hårt för några av dem! Alla levererades fint i husses hand! Duktiga tjejen!!!
Mina flickor visade våra valpköpare vad deras småflickor har att brås på och hur bra spårhundar aussies kan vara! Själv var jag ack så stolt över dem båda! Det är häftigt att få gå bakom och se dem jobba utan att själv hålla i linan och bara kunna studera och se hur duktiga de är. För det är de verkligen!!
Lagom efter Dizzys spår kom regnet och vi beslöt att åka hem och steka korven istället för att grilla den som tänkt. F & N var tvugna att åka hem men vi beslöt för ringträning tillsammans imorgon istället.
Nu ska jag lägga mig i sängen med en kopp te, titta på en film och tigga till mig en massage av A. Ett bra slut på en bra dag!!

På sista rastningsrundan nyss så lyckades jag möta boxergubben. Den här gången full som en alika och lullandes från sida till sida på gångvägen. Eftersom jag inte såg hans hund så valde jag att gå på andra sidan häcken bara och inte en helt annan väg. Både Silly och Dizzy morrade dovt åt honom när vi möttes med den knappt meterhöga häcken mellan oss. “Jamen hejsan vovvarna! Kom och hälsa då!” klämde han ur sig. Eftersom gubben inte är min favvoperson direkt så blev jag sur som ättika på en halv sekund och svor åt honom att “Herregud, fattar du inte att de INTE vill hälsa på dig???” Gubben mumlade nåt mer men jag gick bara vidare. Då börjar gubben ropa lite halvdant på sin hund… Hunden ifråga är en lugn boxertik i övre medelåldern. En sån där som ser snäll ut men är lömsk som tusan och ofta muckar tyst bara genom att blänga och stelt stå still. Ni fattar säkert hur glad jag blev av att inse att hunden VAR med… not. Hunden kommer inte på inkallning, det vet jag sen tidigare och när häcken tog slut mellan gångvägarna lite längre fram så stod hon givetvis där. Stel, med svansen högt och bara tyst blängandes… Behöver jag säga att båda mina gick igång och blev vansinniga? Jag kan inte ens tycka att de gjorde fel i det här fallet utan skyfflade bara in dem bakom mig och lät dem fortsätta vråla. Det var inte de som började, de svarade bara på boxerns tysta utmaning. Som tur är så är boxern inte så tuff att hon vågar göra nåt åt sina utmaningar så jag blev inte rädd att hon skulle flyga på oss eller så, men gubben står bara där! Jag hojtade åt honom att hämta sin hundjävel vilket inte gjorde saken bättre givetvis och nånstans där ballade allt ur och jag fick ur mig allt jag tänkte och tyckte om honom och hans oansvariga hundhållning. Han svarade med att hans hund var så snäll och lydig och visst borde få hälsa på mina hundar… suck. Så fort han fick fatt i sin hund så började jag gå. Över axeln sa jag att det ju var tur för honom att jag hade mina hundar i koppel och att de är inte är ute efter bråk annars hade ju hans hund fått stryk. Jag tror inte han fattade vad jag menade… Det är hundägare som han som ger oss andra dåligt rykte trots att han och hans hund säkert ser trevliga och “laglydiga” ut i mångas ögon.

Pöl nr 5…

Igår var Svansa helt kissefri. Idag har hon redan lyckats med fyra pölar. Alla gjorda inom en och en halv timme… I förrgår var hon ungefär lika illa, men dagen innan det var hon kissefri… Varannandagsvalp kanske? Ytterst frustrerande för matten dock…

Dagen bjöd på höstsol med vackra färger så kameran fick följa med ut på eftermiddagsrundan. Tyvärr har vi ont om vacker natur runt hörnet på huset och lilla Blå går ju ännu inga långa promenader så det fick duga med lite trista bakgrunder… Med en tant Blå som hatar kameran och en liten Blå som aldrig är still så blir ju resultatet inte alltid som man tänkt men skam den som ger sig!

Jag lyckades faktiskt få lillbruden att vara kvar på samma ställe i typ 3 sekunder!

Dizzy är rätt så tacksam att fota till skillnad från de andra två. Hon sitter snällt still och tittar in i kameran utan att se ut som att hon ska få stryk. Hennes färger gör sig väldigt bra i höstsolen också!

Mattes nalleflicka!

Silly må hata kameran, men älskar sin matte iaf!

Kan man annat än drunka i de ögonen? Jag får en klump i halsen av kärlek som inte får plats i hjärtat när hon ser mig rakt in i ögonen… Älskade, älskade hund!

Gillar hur kameran tog fokus på Dizzys öga mitt i skakningen!

Enda bilden med en stilla Svans. Lillskruttan har en blick som kan smälta is hon också!

Mina älskade tjejer!

Den här bilden är med mest för att visa Sillys pälsstatus. Har ni sett mer patetiska byxor? Och än är det inte färdigfällt på länge…

Norpa ligger som så ofta och masserar Silly. Ser ni den ordentliga tussen päls hon fått bort?

Dizzy har nu gått två veckor sen första parningen. Jag upplever henne precis som Silly i början på sin dräktighet, dvs lugnare, gosigare och väldigt mycket hungrigare. Lite grinigare mot de andra hundarna, men det är nog mest för att hon inte vill leka med dem vilket de har lite svårt att inse. Hon vill ju alltid leka annars! Hon är uppmärksam och trevlig. Följer som en klocka på träning och är sååå mysig! Kanske är det lite “snällhetshormon” hon fått en stor dos av i och med dräktighet? Inte så konstigt kanske… Att hon är just “snällare” än vanligt fick jag bevis för när hon, Silly och Dexter sprang runt på gräsplanen tidigare idag och grannen med sina två rottisar kom runt ett hörn och istället för att vända när hon såg mina hundar lösa så gick hon bara rakt mot dem. Detta är en typisk sak som hade gjort Dizzy apförbannad i vanliga fall men nu kom hon helt tyst och fullständigt obrydd till mig på en gång!!! Alltså även i vanliga fall så kommer hon när jag ropar men det under arga protester mot den främmande hunden… Till på köpet är den ena rottisen en hane av lite morsk variant som på rottisvis mullrar en hel del när man möter den. Ett klassiskt hatobjekt för Dizzy alltså… Tja, jag har lovat mig själv att ta vara på denna “snällhet” (korkat uttryck i sammanhanget för det är ju inte alls det det handlar om egentligen…) och belöna stort och fint varje gång Dizzy är så duktig och inte bryr trots andra hundars korkade ägare släpper fram dem alldeles för långt och andra situationer som Dizzy annars tycker är jobbiga. Kanske, kanske så minns hon detta sen?

Ja så hade vi gjort av med pengarna vi satt undan för ett Gekåsbesök sen i somras nångång. Vi är värdelösa shoppare både jag och A. Vi shoppar i princip aldrig och verkligen inte kläder. Våra garderober är rätt så tomma och innehåller allt annat än sånt vi vill sätta på kroppen. Till på köpet är vi snåla när det kommer till klädkontot och lägger mycket hellre pengarna på helt andra saker. Att ekonomin är snål i största allmänhet gör inte den saken bättre liksom. Igår traskade vi med målmedvetna steg in genom portarna och snurrade runt, provade och det kändes faktiskt som att vi slösade och den känslan är rätt skön ibland! Riktigt nöjda kom vi hem med två par jeans var, en hel hög med tröjor var, underkläder till mig och ett par tjocktröjor och t-shirts till A. Självklart slank det ner lite hundtugg och godis i vagnen också och sist men inte minst en ny bärbar telefon. Den är vit och fin med trevligt grönt mönster! Helt oanvänd är den fortfarande dock. Inte ens en telefonförsäljare har ringt idag.

Jag tror Dizzy är gravid. Notera att jag skriver TROR dock för än så länge är det bara en känsla jag har. Hon är lugn, sansad, vill inte leka och ligger i fåtöljen eller soffan och sover vilket hon nästan aldrig annars gör eftersom hon blir så varm i sin stora päls. Hon är gosig och lydig och snäll. Och lugn. För att vara hon då alltså, för hon är fortfarande vild som tusan jämfört med “normala” jyckar. Hon är också mer mattokig än annars precis som Silly är som gravid.

På dagens långpromenad i regnet fick Dizzy gå lös hela tiden istället för Sillen som alltid får göra det annars. När det finns uppsikt och så går de lösa båda två, men annars så hamnar Dizzy alltid i koppel. Sillen är enkel att ha lös, hon lyssnar även om det ibland blir en viss fördröjning och hon bryr sin inte märkvärt om nåt runt omkring. Dizzy får man alltid ha koll på så hon inte får spring i benen och kutar åt fel håll, eller får syn på en katt, hund eller nåt annat spännande innan jag gör det. Hon sticker inte men man måste vara med och läsa hennes kroppsspråk hela tiden för att hinna förekomma henne innan hon får fart under tassarna. Hon sköter sig dock finfint när hon får chansen och med Sillen i koppel så får hon ingen dum uppbackning om det händer nåt. Silly är inte alls sen att ta chansen till dumheter hon heller om de är två om det tyvärr… Längs cykelvägar, trottoarer och stigar traskar Dizzy fem meter framför oss eller bredvid min sida och ska sanningen fram så är hon duktigare lös än i koppel…

Svansa är galen och ouppfostrad. Igår visade hon det tydligt. Ute så sprang hon som en galning runt, runt oss andra. Vilt morrandes och högg tag i vad hon fick tag på i farten. Ett löv, en träbänk (jodå!), en gren, min stövel, sin mors hals, Dizzys lår, ett koppel, min jacka eller varför inte ett glasspapper? Galen som sagt. Satte jag på koppel så låg hon som en draghund, flåsandes längst fram helt okontaktbar. Hmpf. Både Silly och Dizzy tittade lidande på mig och undrade om vi inte kunde ge bort den galna…
Väl hemma så kom hon på att sittdynorna i bäddsoffan gick att krafsa ner om man var riktigt envis och tog i allt man kunde. Sen kunde man dra runt på dem glatt vrålandes. En gång givetvis rakt igenom en nygjord kisspöl… Gah.

Hon terrar katterna, särskilt Nita som inte har vett att säga ifrån på ett övertygande sätt. Norpa ger henne stryk när hon går över gränsen men Svansa bryr sig inte nämnvärt ändå. Hon slutar visserligen för stunden men har glömt det nästa gång hon får syn på kissen Grå.
Dizzy vill som sagt inte leka numera och surar på Svansas envisa försök. Sillen säger inte mycket utan kör taktiken att nonchalera. Detta bryr sig inte lilla Blå så värst mycket om utan leker med sin kära mor ändå. Ofta går hon runt med en hel tuss grå päls i munnen. Silly fäller mucho.

Idag tog jag nya tag i projekt Valpuppfostran. Det började fint med tre pölar på rad inom en timme imorse och jag ville slita mitt hår. Så illa har det inte varit på länge. Satte mig i soffan med klickerboken (föregångaren till den mamma läser just nu) för lite inspiration och sen tog jag tag i saken. Svansa sov ovetandes under soffbordet under tiden… En hel fick kattmat (torrfoder självklart) och en klicker i andra handen så gick vi ut lilla Blå och jag. Idag var hon på bättre humör än igår och uppförde sig lysande och fick sedemera massor av klick och godis varpå hon självklart skötte sig ännu bättre och fick ännu fler klick och godis! Duktig galenvalp. Förutom sånt som kontakt, inkallning, gå i koppel, möta folk och hundar utan att få glada spatt, se flygande löv utan att springa efter och att hålla sig på trottoaren (en livförsäkring i mina ögon) så blev det utställningsträning. Ojoj, nu har hon fått eld under tassarna och kan inte längre skrutta lugnt och fint vid min sida utan ska promt springa så fort att hon rundar mig. Lite träning på det innan det blev halvbra m a o… Att stå fint är ingen konst däremot enligt Svansa. Både flyttande av fötter, klämmande på ryggen och svansen och tittande på tänder är lätt som en plätt enligt lilltjejen! Det blir nog hund av henne också och hon är härlig att jobba med oavsett vad man håller på med!

Idag är jag ensam. A är på kick-off och kommer inte hem förrän imorgon. Rätt najs är det dock att klättra upp i soffan i de nya mysbrallorna, en godisskål, en stor kopp hett te, ett par hundar, nån katt och bara mysa med en bok i knät!

Hittade nyss den här länken och blev klart imponerad och sugen! Tryck och brodyr med hundmotiv är ofta fula, taffliga och inte det minsta lika de raser de ska föreställa. Oftast finns bara de vanligaste raserna dessutom. Här fanns dock varenda ras nästan och de allra flesta var skitsnygga!!! Tyvärr var väl aussien en av de raser som hade mindre snygga motiv, men fortfarande var de klart bättre än nåt jag sett tidigare! Helt acceptabelt pris dessutom.

Strax drar den svarta Forden söderut mot Gekås. Det ska shoppas kläder i första hand till A, men förhoppningsvis slinker det väl ner ett och annat även till mig. Lite hundtugg blir det också givetvis. Det ska bli himlans skönt att åka iväg och göra nåt bara jag och A, som inte har med hundar att göra. Hösten hittills har varit jobbig och mycket runt omkring oss och ingen tid för bara oss. Det sliter givetvis. Som tur är så har vi starka band och behöver inte mycket tid för återhämtning så en eftermiddag med shopping borde göra susen!
Imorgon åker A på kick-off med jobbet och är borta till lördag. Då kommer Åsa hit med sina två fyrbeningar och det blir en helg i hundens tecken! På söndag ska Door Keeper’s ha spårdag ute i “Tinaskogen” och självklart ska vi dit. Våra hundar har inte spårat sen i våras så vi har inga goda förutsättningar, men kul ska det bli iaf! Svansen ska få vänta ett tag till med spår. Jag har en plan för hur jag vill göra med henne på den punkten som jag har haft i flera år så den ska jag hålla mig till. De andra två ska iaf få chansen att visa att de kan!

Jag har bokat stugor i Malmö för Malmövalphelgen idag. Jag ser sååå fram emot det!!! Det blir jag, Andreas, Svansa, Josefin, Andreas, Stella, Frida, Niklas, Orca, Nadia, Mattias, Nea, Mamma, Ullis och Bugsy som ska dela på två stugor så livat värre lär det väl bli och säkerligen himlans kul!!! Våra små kommer dessutom göra sin utställningsdebut den helgen så det ska bli oerhört spännande för uppföderskan att se hur de tar sig i ringen!