Jag har äntligen varit duktig och uppdaterat länklistan. Nu består den av sånt jag läser, mer eller mindre ofta. De jag inte hinner läsa och de som inte uppdaterats på evigheter har sållats bort ganska hårt och nya bekantskaper är tillagda. Säkert fattas nån som kommer framöver och det är inte alls osannolikt att jag plockar tillbaka gamla favoriter när jag hinner läsa ikapp mig där. De som gjorde lite ont att plocka bort är några av de bloggar jag läst sen urminnes tider och som jag älskat. Skrivna av människor jag kommit att älska men som övergett sina bloggar och låtit dem dö. Inget ont menat, min egen låg ju så gott som död i nästan ett år, men gud vad jag saknar vissa… Facebook är verkligen inte på nåt vis en ersättning.
Glassa visade idag nåt som jag sett antydan till innan, nämligen resursförsvar. Idag visade det sig när jag ställde ner tallriken med Sams ratade middag på golvet åt hundarna och Glassa på fullaste allvar försökte skrämma bort Mella med morr och visade tänder. Mella lät sig såklart inte skrämmas utan morrade tillbaka och fortsatte äta och jag är inte rädd för nån konflikt dem i mellan nu, men jag har absolut nolltolerans på sånt. Man får lov att vakta sin mat för andra hundar om de verkligen försöker ta den (dvs absolut inte om en annan hund bara råkar gå nära) och likaså får man vakta t ex det ben man tuggar på om en annan hund försöker ta det. Men man får aldrig vakta sånt jag gett dem att dela på, man får aldrig vakta leksaker, man får aldrig vakta mina saker eller mig, man får inte vakta lekkompisar för andra hundar och man får heller inte vakta sånt man inte fått men gärna skulle vilja ha. Dizzy, Glassas farmor, var precis likadan fast värre och henne fick jag att förstå rätt fort att det aldrig lönar sig att vakta på det viset så det ska nog gå med barnbarnet också.
Glassa är också jäkligt självständig ute. Vi har inget staket runt tomten men jag vill ändå att hundarna håller sig där om inte jag går utanför också. Helpetig är jag inte och det är ok att traska upp i skogen för att bajsa t ex, men man får inte gå till grannen, ut på vägen (vi pratar pyttevägen upp till vårt hus och grannens, inget vältrafikerat direkt) eller försvinna långa rundor i skogen. Glassa har väl hyfsat börjat förstå gränserna, men testar dem ständigt och är vi hos grannen och gungar eller leker i sandlådan (ja Sam då) så skruttar hon iväg långa svängar och försvinner utom synhåll långa stunder om jag inte är som en igel på henne. Detta trots att Mella håller sig nära oss. Jag tycker visserligen om hennes nyfikenhet och självsäkerhet, men inte när det visar sig såhär. Hmm, mycket träning på detta framöver!
Nu är Mella ute på löprunda med hussen och jag och Glassa ska ta en koppelpromenad i mörkret så fort de kommer hem. Den allra första på hemmaplan faktiskt. Jag är inget fan av att motionera valpar överhuvudtaget och promenader hör äldre hundar till enligt mig, men när man bor på landet och inte behöver ha koppel för de dagliga rastnings- och busrundorna så får man väl helt enkelt träna på det då.
De gånger hon har koppel på sig när vi är i stan och så så går hon hur fint som helst, men lite promenadträning hemmavid är nog nyttigt det också.
Och jo självklart får mina valpar röra på sig och göra av med springet i benen. Men vi går en liten runda i lugnt tempo i skogen, stannar hemma på tomten och tränar lite eller leker en stund. Detta varvat med miljöträningar ex i stan. När Mella går promenader stannar Glassa hemma och tränar på att vara ensam istället.















